Namnen

I veckan skickade vi till slut in namnblanketterna till Skatteverket. Trots att vi har haft namnen färdiga nästan sedan de föddes har det inte blivit gjort, kanske för att det känns så definitivt på något sätt.

Men nu är det alltså gjort, och inom kort finns Carl Julian Mohlin och August Wilhelm Mohlin registrerade i folkbokföringen.

August och Alfons

Här har vi de riktiga tvillingarna!

Världens största bebis!

Igår var vi med i VK. Missade du det finns vi även på deras hemsida.

Tyvärr verkar inte VK:s familjeredaktion haft alla hästar hemma. För det första stavade de Teres namn fel, och för det andra lyckades de få det till att August vägde 26 kilo när han föddes! I så fall borde vi ju platsat på framsidan kan man tycka.

Nästa vecka gör vi ett nytt försök med VF och hoppas att de kan det där med siffror lite bättre...

Allmän egendom

Jag vet inte om det gäller alla nyblivna föräldrar, men jag misstänker att det är vanligare när man har tvillingar; folk som stannar en när man är ute och går med vagnen och vill titta och kommentera. Oftast är det äldre damer som dyker ner i vagnen, och innan man vet order av får man höra allt om deras egna barn/barnbarn.

Det känns nästan som att folk verkar tycka att nyfödda tvillingar är någon slags allmän egendom som man har rätt att inspektera. Alla barn är allas barn, typ.

Visst är det trevlig när man träffar folk man känner, då är det ju självklart att man vill visa upp sina barn. Och ibland kan det också vara trevligt att prata med någon annan tvillingförälder som vill dela med sig av sina erfarenheter.

Men allt annat än det går oftast över gränsen. Väluppfostrad som man är ler man bara och låter folk få sin nyfikenhet stillad, men egentligen skulle man helst vilja säga "tack, men nej tack".

Och jag har det ändå ganska lätt, de flesta blir bortskrämda av att jag är en pappa som är ute och går med mina barn. Teres blir stoppad mångdubbelt oftare när hon är själv, och det blev hon redan under graviditeten.

Familjen

Såhär såg familjen ut idag. Teres har ny frisyr och hårfärg, och pojkarna har en massa nya kläder efter att vi rensat ut det som blivit för litet och plockat fram det som är lite för stort.

Vad mer kan jag skriva? Det mesta är nog ganska bra, trots den förlorade timmen i morse. August och Julian kräks lite mindre, troligen pga att de får annan mat nu när vi är med i den där studien. De har börjat kunna vänta längre än tre timmar mellan målen också vilket är skönt.

Några små leenden har börjat kika fram nu och då också, och de är vakna och pigga flera timmar per dag. Det blir roligare och roligare att vara pappa!

Senaste veckan

Tiden går fort, det mesta är upp och ner och det är svårt att hinna med allt man vill. Här kommer i alla fall en sammanfattning av vad vi har haft för oss senaste veckan:

• Haft Hannes på besök från södern, och än en gång fått se prov på hans kärlek till barn.


• Träffat Jonas, Frida och "lilla" Hannes för första gången. När vi la alla tre bredvid varandra var det svårt att se våra pojkar är nästan två månader äldre, för Hannes är en riktig bjässe.


• Fått höra om en studie på NUS där man får gratis barnmat i två månader och hoppat på denna i sista sekunden.


• Sett Karl-Petter åka ur Let´s dance.


• Ätit påskmiddag i Ersmark. August & Julian fick varsitt påskägg fyllt med kläder, böcker och annat roligt. Äggen var så stora att de nästan fick plats i de själva.
  Haft påskfika hemma hos oss med tårta, bullar och annat gott och massor av roliga människor på besök.


• Sett våra tidigare så snälla pojkar förvandlas till ett par griniga gnällspikar de senaste dagarna.


• Hobbyanalyserat vad ovanstående kan bero på; den nya maten, umgänget eller allmänt missnöje.


• Fått en mer proffessionell diagnos av Gun; pojkarna har kanske fått någon slags virus och är helt enkelt sjuka.


• I övrigt mått allmänt ganska bra!

A long time ago, in a galaxy far far away...

Jag har börjat se fram emot så mycket jag kommer att få vara med om med mina söner. Och som den gamla nörd jag är längrar jag verkligen tills dess att vi kan börja se Star Wars tillsammans. Tre år är kanske lite tidigt, men det är inte allt för långt borta.

Men när det väl blir dags kommer också en svår fråga i mitt föräldraskap; hur hanterar man de två trilogierna? Det är ju originalfilmerna som jag lärde mig att älska, och som jag vill föra vidare till August och Julian. Men risken finns ju alltid att de i sitt oförstånd kommer att gilla de nya filmerna bättre. Ska jag ge dem möjligheten att välja själva, eller ska jag försöka forma deras smak?