I tidningen igen

I måndags hade vi besök av VF, och i dagens tidning kan man se resultatet. August och Julian är med i både text och bild, men reportaget handlar mest om vår lägenhet och Teres syn på inredning.

3 månader

I fredags fyllde August och Julian tre månader, och det var en späckad dag. På förmiddagen var vi på BVC och tog första vaccinationssprutan. Lite ont gjorde det såklart, men det gick bara bra.

Som vanligt var det även vägning och mätning. Pojkarna väger nu strax över 6 kilo, och är ungefär 60 cm långa. August väger fortfarande lite lite mer, och är ett par centimeter längre.

På kvällen hade vi sen barnvakt för första gången. Mina mamma och pappa kom hem till oss och tog hand om August och Julian i ungefär tre timmar, och jag och Teres gick och såg Taylor Mac på Sagateatern.

Det var lite konstigt att lämna dem hemma, men som tur var hade allt gått jättebra och det var ett par stolta farföräldrar och glada söner som mötte oss när vi kom hem.

Att det gick så bra känns positivt, för jag vill gärna att vi ska kunna ha barnvakter fler gånger. Inte så mycket för egen del, utan för August och Julian. Jag tror att de mår bra av att få lära sig vara med och känna sig trygga hos fler vuxna än bara sina föräldrar.

Utveckling

Det händer inte mycket på bloggfronten just nu, men i verkliga livet är det tvärt om!

Det känns som att August och Julian är vakna större delen av tiden nu, till skillnad från i början då det mest var sömn som stod på schemat. Att de är vakna så mycket på dagarna har också gjort att de har fått en tydligare nattsömn, och det är inte ovanligt att de kan sova sex timmar i sträck på natten innan de vankar och vill ha mat.

En annan rolig sak är att de har börjat hitta sina händer. Julian brukar ibland ligga och titta på en hand, och då och då lyckas handen sedan hitta till munnen vilket han verkar tycka är väldigt intressant.

Men roligast av allt är deras leenden! Jag missar ju en del när jag är på jobbet på dagarna, men de ler och är glada varje dag och det är helt underbart. Känslan då man lyckas locka fram ett jätteleende går knappt att beskriva, det är ren outspädd lycka!

På bussen

I fredags var vi hemma hos mormor Kicki på Umedalen och hade en lugn och trevlig kväll.

När vi skulle hem tog vi bussen tillsammans med August och Julian för första gången och det gick bara bra. Vi använde bilbarnstolarna, så vi har fortfarande inte testat med vagnen. Jag är lite orolig att den ska vara för bred för vissa av de gamla bussarna, och det skulle ju inte vara så lyckat.

Men bilstolarna kan vi nog inte använda så länge till för såna här resor, för det börjar bli sjukt tungt att bära pojkarna i dem.

Libero känner dig inte

Teres har ju på ett förtjänstfullt sätt sågat Pampers vid fotknölarna i sin blogg, och nu tänkte jag istället ge Libero en känga.

Hemma hos oss går det 80-90 blöjor i veckan, och det är ju en del. Och blöjor är ju tyvärr inte gratis, så för att i alla fall få lite tillbaka gick jag med i Liberoklubben för ett tag sedan. Man klipper ut lite märken och får lite rabattkuponger, så i det långa loppet kan det kanske vara värt det.

Så snart man blivit medlem börjar det sedan dimpa ner mängder av "nyhetsbrev" i mejlen. De innehåller lite korta artiklar om barnens utveckling, och självklart en hel del mer eller mindre kamoflerad reklam för varför man ska välja just Liberos produkter.

Som så många liknande utskick är de alltid direktadresserade och börjar med ett inbjudande "Hej David", men där slutar tyvärr kundanpassningen. För en stor del av artiklarna handlar nämligen om hur jag som nybliven mamma mår och har det...

En gång fanns det en artikel som var riktad till pappan. Den handlade om att man ju faktiskt kunde byta blöjor, och att det var bra om man delade lika på hemarbetet. Men sist i texten stod det något i stil med "ett tips: skriv ut denna artikel och ge till din partner", så inte heller detta var riktat till mig egentligen.

Sorry Libero, ni får nog jobba lite mer på det här med målgruppsanpassning av era utskick.

Namnen

I veckan skickade vi till slut in namnblanketterna till Skatteverket. Trots att vi har haft namnen färdiga nästan sedan de föddes har det inte blivit gjort, kanske för att det känns så definitivt på något sätt.

Men nu är det alltså gjort, och inom kort finns Carl Julian Mohlin och August Wilhelm Mohlin registrerade i folkbokföringen.

August och Alfons

Här har vi de riktiga tvillingarna!

Världens största bebis!

Igår var vi med i VK. Missade du det finns vi även på deras hemsida.

Tyvärr verkar inte VK:s familjeredaktion haft alla hästar hemma. För det första stavade de Teres namn fel, och för det andra lyckades de få det till att August vägde 26 kilo när han föddes! I så fall borde vi ju platsat på framsidan kan man tycka.

Nästa vecka gör vi ett nytt försök med VF och hoppas att de kan det där med siffror lite bättre...