New life

Att bli förälder är, föga förvånande, en väldigt stor omställnig i livet. Trots att man har haft nio månader på sig för förberedelser går det aldrig riktigt att förstå vad det kommer att innebära.

Det hade jag nog också förstått ganska bra. Jag läste ganska mycket, både om graviditeten/förlossningen, föräldraskap, barn i allmänhet och tvillingar i synnerhet. Men jag har hela tiden känt att det inte går att läsa sig till hur det kommer att bli, så när de små väl var födda har jag försökt ta det som det kommer.

Den första veckan var mer eller mindre kaos, med förlossning, BB och Barn 4 (återkommer nog till det längre fram). Men nu när vi väl har varit hemma en vecka börjar mer och mer falla på plats.

Det mesta handlar såklart om mat och sömn. August och Julian vill som regel äta var tredje timme, dag som natt. Jag och Teres tar hand om en var, med allt vad det innebär med rapar, blöjbyten och spyor. Sen är det oftast sömn som gäller, på natten i spjälsängen och på dagen för det mesta på vardagsrumsgolvet.

De korta stunder de är vakna, kanske ett par timmar per dag, försöker man spendera med dem men det är inte det lättaste.

För det är mycket annat som ska hinnas med också. För det första lite egen sömn, där man gärna vill komplettera den upphackade nattsömnen med en tupplur på dagen också. Sen för vi en tröstlös kamp mot ett aldrig sinande tvättberg (hur skulle vi klara oss utan tvättmaskin och torktumlare i lägenheten?), och man ska också hinna med att plocka undan, laga mat, blogga...

Men det går faktiskt förvånansvärt bra än så länge. Nästan varje dag tar vi en tur på stan med vagnen då pojkarna sover, och idag gick vi till nyöppnade Bokcafé Pilgatan. Det är otroligt skönt att få träffa människor, och de flesta är också väldigt nyfikna på att träffa August och Julian. Idag fick de träffa farmor och mormor, kusinerna Maja och Ida, moster Carola och Christian, morbror Johan, gudfar Karin, Lars-Daniel och Lena, Anna, Larsa med flera. Puh!