Till Frida:

Såhär kan det se ut när man äter lite gröt. Kladdigt är bara förnamnet!

Borta bra, hemma bäst

Över midsommarhelgen var vi på vår första resa med pojkarna. Vi åkte till mina föräldrars och morföräldrars stuga i Barsta på Höga Kusten.

Tyvärr blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Visst förstod vi att det skulle vara lite bökigt att vara borta i flera dagar, men när vi dessutom prickade in första gången någon av pojkarna hade feber blev det lite kaos.

Så här i efterhand har vi också fått veta att Julian hade öroninflammation. Det blev ett par sömnlösa nätter, och inte den lugn och ro man kanske hade hoppats på.

Det var ändå fint att vara i Barsta, som alltid. Bäst var nästan all hjälp vi fick med pojkarna, speciellt från farmor Annika och mormor Britt.

Men det var väldigt skönt att komma hem till slut, och komma tillbaka till våra vanliga rutiner. Julian är fortfarande sjuk, men det är mycket lättare att hantera när man är hemma.

Nu blir det bara att vara hemma resten av semestern, det blir nog lugnast för oss alla fyra.

Det ska börjas i tid...

Semestern har börjat för min del, men jag gjorde ändå ett litet gästspel på jobbet idag för att ringa några samtal till England. Julian ville gärna hjälpa till, och det visade sig att det inte bara är jag som vet hur man hanterar en telefon.

Två barn, två sängar

Fram till idag har August och Julian sovit i samma spjälsäng. Det har gått väldigt bra, men de senaste veckorna har det känts som att de börjat störa varandra lite för mycket.

Så ikväll tog vi in den andra sängen som har stått i förrådet. Och det gick förvånansvärt bra när de skulle somna, nästan bättre än vanligt eftersom de inte slog och sprakade varandra.

Annars kunde man ju tro att det skulle kännas lite ovant för dem att inte ha någon brevid sig, men så verkade det inte vara.

Nackdelen är bara att det nu finns ännu mindre plats i vårt redan ganska fulla sovrum...

Utflykt till Klabböle

Idag var vi på utflykt till Klabböle kraftstation i sommarvärmen. Vi promenerade dit från Umedalen, och det var lite av en utmaning att få tvillingvagnen över hängbron.

Detta var nog första gången August och Julian fick vara utomhus på riktigt. De satt i våra knän och låg på en filt i gräset. Det känns lite ovant att ha dem ute i det fria på det viset, men när sommaren kommer nu lär det väl bli mer av det.

Namnfesten

Det har redan gått en vecka sedan namnfesten... Jag har ju dels lovat lite bilder, och sen var det någon som ville veta lite mer om den, så här kommer ett inlägg.

Vi hade bjudit våra nära och kära till mina föräldrars hus i Ersmark. Det ska sägas direkt att det inte var enkelt att bestämma vilka vi skulle bjuda. Vi fick göra ett urval, för mer än 50 personer hade vi inte klarat av.



Eftersom vädret var bra kunde vi hålla till utomhus. Vi började med att bjuda på en liten drink medan vi väntade på att alla skulle komma.

När så alla var samlade höll jag och Teres ett litet tal. Vi berättade lite om varför August och Julian fått de namn de har fått, och vilka personer det är vi har lärt känna så här långt.



Vi passade också på att presentera de av gudföräldrarna som hade möjlighet att komma: Hannes och Karin.



Hannes valde vi dels på grund av hans barnkärlek, men mest eftersom han är en fantastisk person och en vän man inte kan få nog av. Sen behöver vi också någon som på ett pedagogiskt sätt kan förklara för August varför ris är bättre än potatis och Debord är bättre än Marcuse.



Karin valde vi eftersom hon är en person som alltis ställer upp, inte minst under graviditeten. Hon var den som dels körde oss till Förlossningen första gången, då det inte riktigt var dags, och den som sedan hämtade oss från BB. Att hon fick bli gudfar beror på att hon är den bästa "manliga" förebild vi kan tänka oss för Julian!

I samband med att vi hade pratat läste också min mamma en fin dikt av Kristina Lugn.

Efter detta dukade vi upp en buffé med pajer och sallader i trädgården. Mina föräldrar hade hjälpt till jättemycket med maten, utan dem hade vi aldrig kunnat laga till så många.



När alla sedan hade ätit och vi förberedde efterrätten hade vi ordnat med lite framträdanden av några vänner. Först spelade Jonas en fantastiskt fin version av You are my sister, och sen gjorde Anna och Nils en minst lika bra Mitt lilla barn. Vi är oerhört glada att de ville ställa upp och spela, det lyfte verkligen namnfesten!





Sen var det som sagt efterrätt, en kakbuffé, och i samband med det gjorde jag och Teres en insats vid det digra presentbordet.



Under hela dagen var det härligt att se så många släktingar och vänner umgås och ha de t trevlig där i trädgården. Som jag har skrivit tidigare var det enda tråkiga att jag inte hann umgås mer med alla, men så är det när man är värd.

Innan alla åkte hem han vi också med ett första släktfotografi för August och Julian.